Min 17 åriga lillasyster hade igår nationellt prov i svenska, dom skulle då hålla ett tal.

Freyas fantastiska moster valde då att prata om ↓

Människors syn på ”annorlunda” människor.

Har du någon gång känt dig annorlunda?

Känt att du inte är lika alla andra?

Det är ingenting dåligt att känna så. För du är du och ingen kan ändra på det.

 

Men har du någon gång sett ner på en annorlunda människa? Kanske använt diskriminerande ord mot denna ”annorlunda” människan.

Jag hoppas innerligt att ingen i det här klassrummet använder ett funktionshinder som skällsord för ni är smartare än så!

 

Jag har en person som ligger mig varmt om hjärtat. Freya. Min systerdotter. Hon är som vilken 2 åring som helst. Hon leker, springer, skrattar, busar och är en riktig glädjespridare.

Trots att hon är på många sätt precis som alla andra 2 åringar så är hon annorlunda. Vad som gör henne annorlunda är en liten extra kromosom. En kromosom som gör henne till den hon är.

Denna extra kromosom sitter på nr 21. I vanliga fall har man 46 kromosomer. Freya har 47.

 

Min syster skriver på sin blogg: ”Jag tänker absolut inte på att Freya har Downs syndrom varje dag, men ganska ofta! 

Det gör mig inte ledsen, nej inte alls faktiskt! (Snarare glad)

Det som gör mig ledsen det är tanken på att hon kanske kommer att bli ensam eller kanske utsatt för fula ord, tittad konstigt på! Jag vet vadå ensam och vadå tittad på!?

Men så tänker jag!

Men varför skulle hon bli det? Säger många!

Så tänker jag också! 

Det är den tanken som kommer som en kniv rakt in i mitt hjärta och bara vrider om några varv, sen är det över. 

Sen är jag världens lyckligaste igen!

Men när dom här tankarna kommer så vill jag bara krama om min lilla flicka och berätta för henne att hon kommer att klara av detta liv galant.”

 

Ska min syster behöva oroa sig över att sin dotter ska bli dåligt behandlad när hon blir större?  Downs syndrom är inget val, men heller ingen sjukdom.

En person med Downs är en individ med unika kvaliteter som har samma grundläggande behov som alla andra. Att bli älskad att klara av, att få ge och att höra till. Hade man fått välja vilket liv man ville ha, Downs syndrom eller inte så hade dom flesta valt att inte ha det. Det är inget fel med diagnosen, men folk ser ner på dom med Downs utan anledning.

 

 

Som de allra flesta förstår så är det otroligt respektlöst att man i huvudtaget kan reta eller håna en människa pågrund av en sjukdom som temporärt eller för all framtid kan förändra utseendet.

Att man inte ska kalla en person som genomgått flertal cellgiftbehandlingar för ful utan hår när hon eller han försöker bli frisk ifrån cancer är en ren självklarhet, eller hur?

För man inte ska diskriminera en sjuk människa då de inte kan rå för att dom blivit sjuka. Så varför anser en del människor att det är okej att titta snett eller använda nervärderande ord mot en person med downs syndrom trots att de inte valt att leva med diagnosen?

 

Nu tänker kanske vissa ”men du sa ju att downs syndrom inte var en sjukdom”

Och det är till 100 % sant, personer med downs syndrom är tekniskt sett friska dock lever dom med ett funktionshinder. Men man ska väl ändå inte behandla en person med downs illa, för den personen är lika mycket människa som vem som helst, dom har lika mycket känslor som dig. Alla är lika mycket värda och det måste vi komma ihåg när vi ser någon som ser annorlunda ut.

 

Så har du någon gång känt dig annorlunda? Det är inget dåligt med det. För du är du och det kan ingen ändra på.