Får dagarna att gå, försöker leva som vanligt och göra det som faller på.

Men hela tiden gnager tankarna i mitt huvud, frustrerande!

Imorgon ska jag på första återbesöket efter operationen, jag har längtat efter det, bara få en bekräftelse på att allt läkt som det ska, få fråga och undra lite till... om allt. 

Kan man undra för mycket? Jag tror inte de va...

Risken för att få lymfödem efter en sådan operation finns men är inte så stor, sa dom.

För en vecka sedan började min ljumske svälla, spänna och göra fruktansvärt ont det vandrade sakta ner mot låret och har sedan dess inte försvunnit.

Ja jag misstänker att det kan vara så... ett lymfödem! 

Vi får se vad dom säger om det imorgon.

Jag orkar inte bry mig eller tänka på det, bara göra det bästa av situationen och ta det som det kommer.

Nationaldagen idag och vi tog en sväng i parken med min mamma och mormor. Ed spikar altan och snart är den klar 🙏🏼